lördag 5 juni 2010

Together we could break this trap we'll run till we drop, baby we'll never go back

För exakt ett år sedan befann jag mig i folkmassan på Stockholms Stadion.
Mannen som lockat mig dit var självklart Bruce Springsteen.
Den kvällen var något av det absolut bästa jag upplevt i hela mitt liv och jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden.
Lite lätt avundsjuk på min mor och far som gick på Bossens
konserter innan jag ens var påtänkt.
Jag svär att det här kan vara en av de vackraste låtarna som någonsin sjungits, musikalisk orgasm!



Han är ju trots allt den enda mannen jag verkligen behöver här i ivet...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar