That's exactly how I feel everyday

Sometimes, people really do feel like they don’t want to exist, like they want to curl up in a ball and hide from everyone else. They feel like life is caving in on them and they want to just go somewhere else and not feel anything at all. And I don’t think there’s anything wrong with that. And if you don’t know how it feels to feel this way, then you have no place to judge anyone who does.

Dagens i-landsproblem #1

När man går till apoteket och så har de inte Imovane,
bara Zopiklon.
Det blir o-ordning i min pillerlåda! Gruff...

Penny Lane, inte som andra barn...

Veckans besök hos hjärnskrynklaren.
H: Så, hur har den senaste veckan varit?
Penny: Förjävligt. Jag kommer knappt upp ur sängen på morgonen...
H: Det låter ju inte bra...
Penny: Och när jag äntligen rullat mig över sängkanten och pallrat mig till köket för att göra frukost är min hjärna spårlöst försvunnen. Stirrar på vattenkokaren i en halv evighet innan jag kommer på att man måste hälla i vatten, sätta i sladden och trycka på knappen. Avancerad teknik..
H: Men du är ju här nu! Det är ju jättebra! Se det som något positivt!
Penny: Varför då? Det är sånt alla andra gör varje dag. Går upp, gör frukost, går till jobbet.
H: Men nu är inte du som alla andra.. Inte just nu i alla fall...

I only feel gravity and I wonder why

Jag hade en gång en vän. En vän som var av den finaste sorten.
En vän att titta på Luftens Hjältar med.
Att ha picknick mitt på Sergels Torg.
Att gå vilse i Bryssel och sova i en park.
Att äta ballerinakex och citera Charlie The Unicorn.
Som bar omkring mig på sin rygg så att jag slapp hoppa på kryckor genom hela staden.
Som alltid stod bakom mig, beredd att slå ner mina fiender, trots att han aldrig skulle dödat en fluga.
Att sjunga Bohemian Rhapsody med något falska toner tillsammans.
Galileo, Galileo, Galileo Figaro magnificoooo!

Har någon sett en otroligt snäll människa vid namn David, bosatt i Malmö, vänligen skicka hem honom till Estocolmo omedelbart.