Jag hade en gång en vän. En vän som var av den finaste sorten.
En vän att titta på Luftens Hjältar med.
Att ha picknick mitt på Sergels Torg.
Att gå vilse i Bryssel och sova i en park.
Att äta ballerinakex och citera Charlie The Unicorn.
Som bar omkring mig på sin rygg så att jag slapp hoppa på kryckor genom hela staden.
Som alltid stod bakom mig, beredd att slå ner mina fiender, trots att han aldrig skulle dödat en fluga.
Att sjunga Bohemian Rhapsody med något falska toner tillsammans.
Galileo, Galileo, Galileo Figaro magnificoooo!
Har någon sett en otroligt snäll människa vid namn David, bosatt i Malmö, vänligen skicka hem honom till Estocolmo omedelbart.
Skall hålla ögonen öppna :)
SvaraRadera